Nike Stolpe Wikström, idé- och lärdomshistoria
Nike Stolpe Wikström fick upp ögonen för ämnet idé- och lärdomshistoria under en kvällsföreläsning anordnad av en ideell kulturförening. Hon läste då sin första termin på psykologprogrammet, men efter föreläsningen tog utbildningen en annan väg.
– Föreläsningen handlade om idéhistoriska perspektiv på skuld och skam och jag fängslades av tanken på att ett så universellt fenomen som känslor kunde vara kulturbundet, att det förändras över tid. Jag pratade med föreläsaren efteråt för att få veta mer och det visade sig att hon dagen efter skulle starta en kvällskurs om känslornas idéhistoria och att jag kunde hoppa på kursen.
Nike läste sedan två kvällskurser i idéhistoria innan hon valde att söka till grundkursen. Då hade hon redan läst en termin teoretisk filosofi som inledning på sina universitetsstudier och sedan två terminer på psykologprogrammet.
– Efter kvällskurserna kände jag att jag ville läsa mer idé- och lärdomshistoria för att förstå ursprunget till idéer vi idag tar för givna, så jag tog ett uppehåll på psykologprogrammet och läste sedan tre terminer idé- och lärdomshistoria. Just nu avslutar jag kandidatkursen och skriver uppsats.
När det gäller framtiden och vad studierna ska leda till så är Nike öppen för olika möjligheter.
– Jag tror att det finns en vanlig idé, när man väljer utbildning, om att man ska tänka baklänges och först bestämma vad man ska bli. Jag gjorde det först. Jag skulle bli något och siktade på en yrkesutbildning och valde psykologprogrammet. Nackdelen med att bestämma sig för ett yrke utan erfarenhet av akademiska studier är att det blir lätt att tappa bort sina verkliga styrkor och intressen.
Inför sina universitetsstudier fick Nike rådet att börja med en fristående kurs som kunde ge perspektiv på vad akademiska studier är.
– Jag läste filosofi, och det var en bra kurs att börja med. Det gav mig många nyttiga verktyg för att ta till mig akademiska studier och lägga en solid grund för kritiskt tänkande. I efterhand ser jag att idé- och lärdomshistoria också hade varit en bra ingång till att förstå den akademiska traditionen. Man lär känna sig själv och sin egen tankeprocess i relation till olika ämnen.
Nike menar att idé- och lärdomshistoria är en bra ingång till att förstå olika idétraditioner som man har nytta av både i vår samtid och när man ska tolka historiska fenomen.
– Idéhistoria fokuserar inte bara på att förstå och studera historiska fakta och händelser utan ämnet placerar in dessa i ett sammanhang – en kontext – vilket ger en djupare förståelse. I vår kultur satsar vi så ofta på specialiseringar. Det flesta utbildningar har till syfte att specialisera en på något – även inom humaniora. Idéhistoria är, tycker jag, ett av få ämnen som istället syftar till att göra en till generalist och se de stora kopplingarna.
Efter att hon tagit sin kandidatexamen var planen att i höst åka på utbytesstudier till University of California, Berkeley och fördjupa sig i kritisk teori, men på grund av situationen med coronaviruset så blev utbytet inställt. Istället har hon sökt till några olika masterprogram.
– Idéhistoria har öppnat upp mitt intresse för tvärvetenskapliga studier, och att överbygga gapet mellan humaniora och naturvetenskap. Jag längtar efter att få kombinera humanioras inneboende öppenhet för människans förändring och uttryck, med naturvetenskapens strävan efter att ge stabila svar. De utbildningar jag är intresserad av är kritisk teori och kognitionsvetenskap, två ämnen jag ser ägna sig åt människans tänkande och kritiskt reflekterar över fenomen vi tar gör givna. Kanske blir det båda.
När det gäller arbete i framtiden är Nike öppen för att jobba med idéverksamhet av olika slag, till exempel inom tankesmedjor eller förlag. Hon kommer från en förläggarfamilj och vet att det finns ett stort behov av kunskap om olika kulturtraditioner inom förlagsbranschen och att bredd kan vara att föredra framför specialisering.
– Just nu känns det spännande att fördjupa mig i det akademiska. Jag har fått med mig hemifrån att så länge man följer det som är riktigt intressant för en själv så kommer det att vara givande för en i framtiden.
Nike rekommenderar verkligen andra att läsa idé- och lärdomshistoria – antingen som en ingång till akademiska studier eller som fördjupning.
– Jag tror att man ska tycka om att läsa, skriva och tänka om man ska läsa idé- och lärdomshistoria. Om man gör det så finns det mycket utrymme att utveckla sina tankar och perspektiv genom utbildningen.
– Jag fastnade för ämnet under föreläsningen som handlade om synen på skuld och skam och att det är något som har förändrats med tiden. Jag slutade inte undra vad mer som kan ha förändrats. Synen på demokrati, yttrandefrihet, kärlek, djur, växter, kvinnor, sexualitet – exemplen tar nästan inte slut. Det har varit en drivkraft för mig att det finns så mycket mer att upptäcka inom ämnet hela tiden.
Mer om studentengagemang
– Att vara mentor är otroligt givande. Det är en väldigt hög nivå på grundkursen i idé- och lärdomshistoria. Det är mycket arbete och man behöver plugga 40 timmar i veckan. Det finns ett driv bland studenterna att tänka och diskutera tillsammans. Det är många idéer att tänka kring och det väcker frågor. Jag har varit mentor under två terminer och att se en grupp utvecklas och tänka tillsammans är väldigt givande. Nike skriver också för studenttidningen Lundagård och även här har hon haft stor nytta av sina studier i idé- och lärdomshistoria.
– Att läsa idé- och lärdomshistoria har hjälpt mig att utvecklas i mitt skrivande. Det är ett ämne där lärarna ser språket som en styrka och ger konstruktiv kritik på hur man använder sig av språket. I ämnet ingår mycket essäistiskt skrivande. Det är en rolig framställningsform och det är lustfyllt att få skriva texter, säger Nike.
Publicerat 2020-06-10.