Spikning: "Breathing Life into a Standard: the configuration of resuscitation in practices of informing."

Populärvetenskaplig sammanfattning av Breathing Life into a Standard: the configuration of resuscitation in practices of informing

(svensk titel: Att ge liv åt en standard: konfigurationer av återupplivning i praktiker som informerar allmänheten om hjärt-lungräddning). Ökad spridning av och tillgång till information förstått som text eller innehåll förväntas ofta lösa problem av olika slag. Den här avhandlingen i biblioteks- och informationsvetenskap problematiserar en sådan förståelse. Detta görs genom en undersökning av hur information om hur man ger hjärt-lungräddning (HLR) blir till kunskap hos allmänheten, en kunskap som sitter i kroppen. Riktlinjer för HLR och de praktiker i vilka de iscensätts är särskilt intressanta att studera för att problematisera hur information och informerande kan förstås eftersom riktlinjerna följer en internationell standard framtagen av internationella organisationer inom fältet återupplivningsmedicin. Det som lärs ut på HLR-kurser ska alltså vara det samma oavsett var eller av vem kursen ges. Undersökningen bygger på material som har samlats in genom observationer vid HLR-kurser som vänder sig till allmänheten, intervjuer med kursdeltagare samt texter från ett antal olika aktörer som har varit eller är centrala i utvecklingen av riktlinje för HLR och av förmedlingen av återupplivningskunskaper till allmänheten. Studien visar hur de standardiserade riktlinjerna kopplas till vardagssituationer och genomgripande samhälleliga strömningar när de förmedlas till allmänheten. Den livräddande praktiken och träningen inför denna blir därför dynamisk och föränderlig även om riktlinjerna är standardiserade. Trots den strikta formalisering som råder kring uppdateringar av HLR-riktlinjer är kontrollen över deras iscensättning i livräddande praktiker och träning inför denna inte enbart något som är styrt och kontrollerat av expertorganisationer inom fältet återupplivningsmedicin. I studien diskuteras hur dessa praktiker formas i skärningspunkten mellan vardagsliv, expertis, informationsteknologier, och delade förståelser om en förhoppning att kunna göra en skillnad, att kunna rädda liv och vara en god medmänniska.