Grattis Robert Thavenius – nydisputerad i konsthistoria och visuella studier
Stort grattis till Robert Thavenius som 17 november disputerade i konsthistoria och visuella studier med avhandlingen Männen och målningarna. Nationalmuseum som konsekrerande institution 1885–1920. Opponent var docent Karin Sidén, Prins Eugens Waldemarsudde.
Männen och målningarna. Nationalmuseum som konsekrerande institution 1885–1920
Doktorsavhandlingen ger inblick i en betydelsefull konsekrerande beslutsprocess inom det svenska konstfältet under perioden 1885–1920. Den analyserar de sociala strukturer som bar fram National-museums inköpsnämnds och museinämnds årliga beslutsförslag till Kungl. Maj:t om vilka oljemålningar, skapade av vid tiden levande svenska konstnärer, som skulle inlemmas i samlingarna och vilka som skulle exkluderas. Genom att analysen av processen omfattar så pass långt tidsspann ges förutsättningar för kunskap om förändringar såväl inom det sociala nätverket som vilken konst som valdes.
Under åren 1885–1900 var professorer från Kungl. Akademien för de fria konsterna aktiva inom Nationalmuseums museinämnd och inköpsnämnd och deras konstverk fanns inte sällan med i museets förvärvslistor. Efter 1885 riktade Opponenterna och Konstnärsförbundet uttrycklig kritik mot hur verksamheten bedrevs inom Konstakademien och Nationalmuseum. Inledningsvis var deras medlemmar också missgynnade av Nationalmuseums inköpsnämnd. Detta förhållande förändrades dock successivt samtidigt som den akademiska konstens betydelse minskade.
Konstakademiens utbildning hade länge utgjort en självklar inledning för formandet av svenska konstnärers konstnärskap och mycket av såväl professorernas som reformvännernas måleri präglades av det franska juste-milieu-måleriet. Landskapsmåleriet var framträdande och därefter intog porträtt- och modellmåleriet en stark ställning. Genremotiv från enkla hem och lantliga miljöer var populära under periodens tidigare del. Samtidigt var frånvaron av innerstadshem, såväl välbeställda som av arbetarklass, tydlig. Stillebenmåleri förekommer endast marginellt.
När Konstnärsförbundet startade sin första utbildning 1890 skapades ett betydelsefullt alternativ till Konstakademien. På förbundets tredje skola (1905–1908) möttes en ny generation konstnärer för vilka färgen och det estetiska måleriet kom att bli centralt i utvecklandet av personliga konstnärskap som sammantaget lade grund för svensk modernism.
