Arina Stoenescu, doktorand i bokhistoria

#utbildningpågår

Vilka kurser och moment arbetar du med just nu?

Jag har precis avslutat undervisningen på delkursen Bokhistorisk teori och metod som ges på distans liksom alla andra kurser som ges på bokhistoria sedan 2013, så distansundervisningen har inte varit en nyhet för oss. Jag arbetar också med migreringen av ämnets kurser till den nya läraplattformen Canvas som har fått positiva reaktioner från studenterna.

Nu har vi övergått till digital undervisning, hur har det gått för dig?

Eftersom ämnet är unikt på akademisk nivå i Norden är vi också vana att ha studenter som ansluter från olika orter både i Sverige och utanför landet. Digital undervisning har varit business as usual för bokhistoria men den allmänna övergången till digital undervisning har gett nya insikter i vad man mer kan göra med hjälp av digitala verktyg.

Vad upplever du som svårast i den nya situationen? Hur har du lyckats lösa det?

Jag saknar fysiska möten med mina kollegor och de (spontana) samtal som uppstår när vi ses. Jag saknar också den fysiska och tidsmässiga inramning som arbetsplatsen erbjuder. Men saknar man denna typ av inramning och rutiner får man skapa detta själv genom att ha några hållpunkter under arbetsdagen – morgonkaffet, lunchen och eftermiddagsfikat. Sedan gäller det att sätta upp konkreta mål för dagen, det som ska åstadkommas under dessa intervaller. Det är inte lätt alla gånger och jag misslyckas en del men eftersom den ena dagen är den andra lik får man många tillfälle att bättra sig. Tekniken har fungerat förvånansvärt smärtfritt och Zoom är ett användbart verktyg som kan kombineras med Canvas.

Har du några bra tips till studenter om hur man kan strukturera sin studier hemifrån på ett bra sätt?

Distans- och självständigt arbete kräver mycket mer planering och hårdare disciplin men denna period av social distansering ger bra träning. Sedan är det viktigt att tillåta sig att vara nöjd med de arbetsmål man ändå åstadkommit eller bara påbörjat. Det som verkar vara svårt eller oöverstigligt i den ensamma arbetssituationen kan te sig betydligt enklare när det har påbörjats – det kan bli en dubbel tillfredställelse, både att uppgiften är påbörjad och att det inte var så svårt som man hade trott från början.

Har du några tips till andra lärare om vad man kan tänka på i denna situation?

Jag hoppas att fler lärare omfamnar nya tekniska lösningar för distansundervisning och att man blir mer medveten om att utrymmet för inlärningstiderna kan behöva förlängas när kunskap förmedlas på distans.

Till sist – vad önskar du mer än allt just nu?

Jag längtar till att livet återgår till det normala. Även om nuvarande tempo har gett lite mer utrymme till att känna att jag hinner med allt i min egen takt (i de egna lärsituationerna långsammare än i vanliga fall) längtar jag tillbaka till rörelsefriheten och socialinteraktionen på jobbet.

Dator på ett skrivbord framför ett fönster.
En person som tittar in i kameran och i bakgrunden ett materialarkiv..
Så här jobbar jag hemmavid i Stockholm. Framför mig har jag mitt arbetsbord och ett fönster med natur och bebyggelse. Bakom mig har jag mitt avhandlingsarkiv med material som jag både behöver komma åt snabbt men också distansera mig från när arbetsdagen är slut.